När klockan klämtade tolv i Stadskyrkan skulle en rad nya varsel inom tidningskonflikten träda i kraft. Men likt bomben som hann desarmeras skrev Tidningsutgivarna och Journalistförbundet under ett nytt avtal minutrarna före. Så gott som alla journalister med 15 års erfarenhet garanteras en månadslön på 25 000 kronor under avtalsperioden. En viktig seger för journalisterna.

Avtalet ska också ge stärkt anställningsskydd för journalisterna samt ett nytt och enklare regelverk för upphovsrätten. Därmed flyttade journalisterna fram sina positioner i alla sina tre prioriterade krav.

Det sammanlagda avtalsvärdet är cirka 10,2 procent. I år blir det en generell lönehöjning som i princip ger minst 900 kronor i månaden. Dessutom ett engångsbelopp på 5 000 kronor till alla i retroaktiv ersättning sedan den 1 april, eftersom de nya lönerna räknas från den 1 september.

Arbetsgivarna var också nöjda då de tecknat ett avtal och därmed undanröjt risken för en långvarig konflikt.

Slutet gott allting gott. Det finns dock antagligen en som inte är så nöjd över att de riktigt tunga varslen aldrig trädde i kraft – Kalle Anka – vars tidning var på väg att dras in i striden om ett nytt avtal. Den konfliktbenägne seriefiguren tvingas nu konstatera att det på arbetets marknad för tidningar nu växer fridens liljor – åtminstone i två och ett halvt år till.

Samtidigt som Statistiska centralbyrån, SCB, skriver om ”all-time high” i antalet sysselsatta rapporterar Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, att drygt 300 000 personer har lämnat a-kassan sedan årsskiftet. Parallellt prisar regeringen sig själva och sin politik för utvecklingen av sysselsättningen medan storbankernas ekonomer är eniga om att den starka konjunkturen ligger bakom siffrorna – inte den tuffare arbetsmarknadspolitiken.

4 660 000 personer var enligt SCB sysselsatta i juli. Det är den högsta noteringen sedan 1976 och 53 000 fler än 1990 som var den tidigare rekordnoteringen.

Samtidigt visar siffror från IAF att numera är endast cirka 3,5 miljoner försäkrade genom arbetslöshetsförsäkring. Visserligen går inte dessa siffror att jämföras rakt av eftersom begreppet sysselsatta är bredare och omfattar fler.

Men siffrorna från IAF är ändå alarmerande med tanke på att så sent som vid årsskiftet var drygt 3,8 miljoner försäkrade mot inkomstbortfall i samband med arbetslöshet. Sedan dess har antalet i arbete ökat liksom antalet som inte har råd att betala den fördyrade a-kassan.

Det enda som återstår för den som blir arbetslös och inte är försäkrad är socialbidrag – eller försörjningsstöd som det heter. Men det har man rätt till först efter man har sålt bostadsrätt, hus, bil och allt annat som är av större värde.

Detta sker i i-landet Sverige år 2007 när BNP spås växa med 3,6 procent i år och 3 procent nästa år. Detta sker samma år som det genomförs skattesänkningar på 65 miljarder kronor i form av bland annat slopandet av förmögenhetsskatten och ytterligare skattesänkningar till ett värde av 10 miljarder kronor väntar vid årsskiftet.

Den borgerliga regeringen prisar sig själva och menar att tillväxten har att göra med de tuffare tagen på arbetsmarknaden. ”Det har blivit mer lönsamt att arbeta”.

Men den slutsatsen drar inte storbankernas chefsekonomer. De är måttligt imponerade av den högerledda regeringens politik.

– Norge har haft en kraftigare ökning av arbetskraftsutbudet än Sverige, utan att ändra någonting, säger Jörgen Appelgren, chefsekonom på Nordea. 

Sveriges arbetskraftsutbud har inte ökat mer än något av de övriga nordiska länderna, analyserar storbankerna.

SEB:s chefsekonom, Robert Bergquist säger:
– Jag tror att vi hade haft en bra sysselsättningsutveckling i vilket fall som helst.

Man kan konstatera att vi inte har fått se de fulla effekterna av den nu förda politiken. Det gör vi först den dagen vi kliver in i en lågkonjunktur och människor tvingas ut i arbetslöshet.

I dag vid 13-tiden återupptogs förhandlingarna mellan Journalistförbundet och Tidningsutgivarna. Under eftermiddagen är trycket på information så stort att arbetsgivarnas hemsida har överbelastats och trafiken har dirigerats om till en tillfällig sajt. Även journalisternas hemsida är trög.

Förhoppningsvis så kärvar inte förhandlingarna lika mycket. Men än så länge är det tyst som i graven. Det brukar generellt i förhandlingssammanhang tolkas som något positivt. Parterna har fullt upp med att försöka lösa konflikten. Att kommentera något under pågående konstruktiva diskussioner riskerar att störa förhandlingarna.

Den senaste veckan har varslen duggat tätt i tidningskonflikten. Kommer parterna inte överens om ett avtal senast i morgon klockan 12.00 träder ett varsel om total arbetsnedläggelse mot bland annat alla tidningar inom Ander-koncernen och Herenco-koncernen i kraft.

Då förbjuds även de journalister som varslats att lägga ut nytt samt att uppdatera gammalt webbmaterial.

I dag har journalisterna varit utan nytt avtal i 151 dagar. Deras lönekrav är att journalister med 15 års erfarenhet ska garanteras en månadslön på 25 000 kronor.

Läs tidigare inlägg i samma ämne:

TU darrar på manschetten och kommer till förhandlingsbordet

TU proklamerar domedagsprofetia

Inget avtal, ingen Bamse

Snart råder fullskaligt krig på arbetsmarknad för tidningar

Journalister stängs ute från jobbet

Stå på er journalister, ni har mitt fulla stöd

I förra veckan beslutade en extrainsatt bolagsstämma att de anställda i Carnegie ska få behålla de felaktigt utbetalda bonusarna på ett sammanlagt värde av 175 miljoner kronor.  På dagens debattsida i Svenska Dagbladet frågar sig Etikkollegiet om vem som bär ansvaret för etiken inom näringslivet. Studier visar att bonus inte påverkar prestation.

Samtidigt är det självklart att de anställda på Carnegie ska få behålla de felaktigt utbetalda pengarna.

Carnegie har haft det minst sagt turbulent omkring sig den senaste tiden. Finansbolaget presenterade i maj en utredning som pekat ut tre anställda som ska ha blåst upp bolagets aktie- och optionsportfölj med hela 630 miljoner kronor.

Omgående uppstod en diskussion huruvida de anställda skulle tvingas betala tillbaka den del av bonusen som visat sig vara felaktigt utbetalad. Ansvarsfrågan var också snabbt uppe på dagordningen.

Mitt i detta virrvarr gäller det att ta ställning och handla snabbt. Precis som ledning i Carnegie har gjort. Och de föreslog också stämman det enda riktiga, nämligen att låta de anställda behålla pengarna.

Tänk dig själv hur industriarbetarna på SSAB skulle reagera om de tvingades betala tillbaka delar av sin bonus efter att det visat sig att ekonomiansvariga fifflat med siffrorna för att gynna sig själva.

Pengarna ska förbli hos de anställda. Det kan ju till och med vara så att någon av dem som redan har gjort sig av med alla slantarna.

Visst är det stora belopp vi talar om. 175 miljoner kronor. Men säg att de tre anställda inte hade fifflat med räkenskaperna utan Carnegie verkligen hade gjort den vinsten. Det hade inte minskat värdet i pengarna. Det hade fortfarande varit otroligt mycket pengar. Alldeles för mycket pengar.

Visst ska de som fuskat med siffrorna sona sitt brott – om de nu har fifflat.

Men grunden till de höga beloppen är bonussystemets utformning. Hade inte systemet funnit hade det heller inte blivit någon bonus.

Etikkollegiet påpekar också mycket riktigt i sin debattartikel att det i dag inte finns några studier som styrker att bonus ökar prestation. Men likväl har ägarna, på rekommendation från styrelsen, fattat beslut om bonusprogrammet. Vilket ansvar tar man då för bolaget?

Carnegie är långt ifrån det enda börsbolag som har dyra bonusprogram. Beräkningar som Folksam gjort visar att börsbolagens aktie- och optionsprogram har fördubblats i värde till 100 miljarder kronor sedan 2003. Man kan fråga sig hur rätt eller fel grunderna varit till dessa obegripligt stora bonusprogram.

Varslen från parterna i tidningskonflikten duggade tätt förra veckan. Till slut blev det ett för mycket för Tidningsutgivarna som tagit initiativet till att återuppta förhandlingarna. Trots att Journalistförbundet ska, enligt arbetsgivarna, ha accepterat att återuppta förhandlingarna sent på söndagskvällen hindrade det inte förbundet från att lägga ytterligare ett strejkvarsel i dag – som grädde på moset. Parterna träffas på onsdag.

Ibland är det så spänt att man kan ta på själva spänningen, brukar det heta. På onsdag får arbetsgivare och fack i tidningsbranschen svar på om det verkligen stämmer. Då möts de igen vid förhandlingsbordet och kan förhoppningsvis göra upp om ett nytt avtal. Då har journalisterna inom dagspressen varit utan nytt avtal i 151 dagar, eller motsvarande närmare fem månader.

Att journalisterna i dag lade ett ytterligare varsel kan inte tolkas på annat än att medlemmarna är eniga: Lönerna för de lägst avlönade med 15 års erfarenhet ska upp och därmed basta!

Nu återstår ”bara” att parterna ska sätta sin kråka på samma A4-ark på onsdag. Dagen efter, det vill säga på torsdag, träder Journalistförbundets varsel i kraft om total arbetsnedläggelse mot samtliga arbetsplatser inom Ander-koncernen, Herenco-koncernen samt Sundsvalls Tidning och Östgöta Correspondenten.

Även om arbetsgivarnas i den psykologiska krigföringen dragit det kortaste strået är det ändå lovvärt att det vill återuppta förhandlingarna. Ingen, vare sig arbetsgivare, fack eller tidningsläsare är betjänta av en långvarig konflikt.

Om dagens varsel från journalisterna: Journalistförbundet varslade på måndagen om endagsstrejk vid ytterligare ett antal dagstidningsföretag. Strejken gäller från och med onsdagen den 5 september kl 15.00 till och med torsdagen den 6 september kl 15.00 och omfattar samtliga redaktionella medarbetare vid Södermanlands Nyheter, Norrköpingstidningar, TTELA, VLT och VLT Media.

På torsdag inleder centern med Maud Olofsson i spetsen Riksstämman i Kalmar. På dagordningen finns bland annat de så kallade ungdomsavtalen som ska ge arbetsgivaren möjlighet att med otrygga villkor anställa ungdomar i upp till två år. Frågan är om det är fler osäkra anställningar som svensk arbetsmarknad behöver. På 20 år har de fördubblats och i dag har var femte löntagare en otrygg anställning.

Svensk arbetsmarknad framställs ofta som en stelbent företeelse och vars regler kom till strax efter att dinosaurierna dog ut. 

I centrum för denna beskrivning hamnar oftast Lagen om anställningsskydd, Las. Denna lag, framstår när man lyssnar på kritikerna, som ett slags superlim som får löntagarna att klistra fast vid den stackars arbetsgivaren.

Trots idoga försök blir han aldrig av med dem. Superlimmet, som verkar bestå av dubbelhäftande paragrafer, tvingar arbetsgivaren att acceptera segdragna anställningsavtal.

Detta vill nu Sveriges järnlady ändra på genom så kallade frivilliga provanställningar som kan vara i upp till två år.

I Sverige i dag finns knappt 4,3 miljoner löntagare. Av alla dessa människor har närmare 890 000 personer en tidsbegränsad anställning. Det motsvarar drygt var femte löntagare eller 20 procent. Det är i det närmaste en fördubbling av visstidsanställningarna jämfört med 1987.

Frågan är hur många av dessa otrygga anställningar som är frivilliga och om det verkligen behövs en sådan möjlighet för arbetsgivaren.

När arbetsgivaren erbjuder en fjunig 22 åring en tvåårig provanställning är det också svårt att se att det frivilliga i situationen.

– Ta det eller jag tar någon annan.

Man ska veta att med den otrygga anställningen följer oftast svårigheter att få bostadslån, telefonabonnemang och hyreskontrakt som ett brev på posten.

För en blivande tvåbarnspappa är det svårt att se att någon mer eller mindre på egen begäran, det vill säga frivilligt, vill sätta sig i den situationen.

Var femte löntagare i dag har en otrygg anställning. Frågan är hur många det kommer det att vara efter att Sveriges järnlady har varit framme med överstrykningspennan i lagboken.

Så sent som för någon dag sedan såg det ut som om serietidningen Bamse skulle dras i den pågående avtalskonflikten mellan Journalistförbundet och Tidningsutgivarna. Nu visar det sig att Bamse är undantagen till min dotters stora glädje. I går utökade journalisterna konflikten med ytterligare ett varsel om endagsstrejker på flera tidningar.

I går lade journalisterna varsel om endagsstrejker på en rad tidningar i södra Sverige mellan den 4 och 5 september. Dagen efter träder ytterligare en endagsstrejk i kraft och då på Gefle Dagblad.

Syftet är att öka trycket på arbetsgivarna och få dem till förhandlingsbordet. Men som det ser ut just nu verkar en öppning i denna konflikt fjärran.

Arbetsgivarna verkar fast övertygade om att om de ger journalister med 15 års erfarenhet en månadslön på 25 000 kronor brakar hela dagstidningsbranschen och lönesättningsmodellen samman.

Journalisterna å sin sida har en tydlig uppgift från ombuden på senaste journalistkongressen: Gör något åt de låga lönerna!

Det är svårt att se något som kan få någon av parterna att ge efter i dagsläget. En avgörande faktor torde bli hur parterna klarar av att hantera tredje man, det vill säga läsaren. Där känns det som att arbetsgivarna i dagsläget har ett litet övertag.

Journalisterna har ännu inte på ett bra sätt lyckats nå ut till den breda massan och då framför allt prenumeranterna med en förklaring på vad konflikten handlar om.

Bamse klarar sig dock undan tidningskonflikten. Det var väl kanske inte heller så oväntat. Han är ju trots allt världens snällaste. Min dotter som är ny prenumerant garanteras därmed fortsatt färskpressad underhållning i samband med sina pottbesök då Bamse är ett troget sällskap.

Däremot drabbas den mer konfliktbenägna Kalle Anka och den mer äventyrslyste Fantomen av konflikten.

Läs tidigare inlägg i samma ämne:

TU proklamerar domedagsprofetia

Inget avtal, ingen Bamse

Snart råder fullskaligt krig på arbetsmarknad för tidningar

Journalister stängs ute från jobbet

Stå på er journalister, ni har mitt fulla stöd

Hela lönesättningsmodellen förstörs om en journalist med 15 års erfarenhet garanteras 25 000 kronor i månaden. Det hävdar Tidningsutgivarna som i dag också lade ett nytt varsel som stänger ute webbjournalister från ytterligare tre dagspressföretag från och med den 4 september.

Om erfarna journalister garanteras en rimlig lön raseras inte bara lönesättningsmodellen, flera tidningar skulle inte heller klara inte av att bära kostnaden. Det anser i alla fall Tidningsutgivarna i en kungörelse på sin hemsida.

Dessförinnan har arbetsgivarna klargjort för läsaren hur bra en journalist egentligen tjänar. Medellönen ligger på 29 600 kronor i månaden och medianlönen är 27 150 kronor i månaden.

Ursäkta den oinvigdes frågor; men vad är egentligen problemet i så fall? Om journalisterna tjänar så pass bra hur kan då ett lönesystem fallera? Hur kan kostnaden för att garantera en med 15 års erfarenhet 25 000 kronor i månaden vara så hög?

Som jag har skrivit tidigare på min blogg har flera andra uppgörelser tecknats i årets avtalsrörelse som innebär löneökningar på över 2 000 kronor för de lägst avlönade.

Exempelvis får anställda inom bemanningsbranschen sin lägsta lön höjd med 2 325 kronor under en treårsperiod. Inom stenindustrin är motsvarande siffra 2 485 kronor.

Inom industrin har Sif skrivit på ett avtal med Teknikarbetsgivarna som garanterar de lägst avlönade 1 400 kronor på ett bräde. IF Metall tecknade ett liknande avtal dagen efter.

För att få någon av de här löneökningarna krävs inga 15 års erfarenhet och därmed borde de beröra betydligt fler än inom tidningsbranschen. Ändå har dessa arbetsgivare gått med på uppgörelserna.

 Men Tidningsutgivarna vägrar sätta bleckpennan mot pappret. I stället proklamerar de tidningsbranschen undergång.

Om jag inte missminner mig så har familjen Hamrin, ägare till Herenco-koncernen och låglönetidningar som bland annat Jönköpings-Posten, Smålands-Posten och Vetlanda-Posten, en av landets största plånböcker. Jag tror säkert att den plånboken skulle må bra av att få lätta lite på trycket, risken är ju annars att man måste köpa en ny och det innebär ju en utgift, inte sant.

P.S I dag har journalisterna varit utan avtal i 145 dagar. Tidningsutgivarna varsel om lockout av webbjournalister berör Dagens Industri Privat Ekonomi AB, DI Online AN och NSD Vision Nyhetsbyrå AB. Varslet gäller journalisternas fridagar och träder i kraft den 4 september kl 00.00