I måndags tackade LO:s styrelse ja till den inbjudan som LO fått om förhandlingar om ett nytt så kallat Saltsjöbadsavtal. Trots att det står klart att det blir förhandlingar finns ingen information om förhandlingarna mer än ett ynka pressmeddelande på LO:s hemsida. Jag saknar området på hemsidan som ger mig en bild av vad LO vill med förhandlingarna och varför. Jag saknar exemplen som visar varför LO vill lyfta olika frågor och varför de vill försvara andra. Ett sådant område borde enligt min mening ha sjösatts redan i måndags.

 

Det är nu nästan 70 år sedan det huvudavtal som gäller på dagens arbetsmarknad undertecknades av de centrala parterna. Det händer med andra ord inte så ofta. Därför handlar det om att förvalta detta tillfälle väl.

 

Jag har i tidigare inlägg resonerat kring det symbios som behöver finnas mellan en förhandlare och en informatör. Båda är beroende av varandra. Är det inget tryck i frågan är det svårare att nå ett bra resultat vid förhandlingsbordet. Om förhandlaren gör ett bra resultat underlättar det kommunikationen och ett bra mottagande bland medlemmar.

 

Under avtalsrörelsen ansvarade jag för IF Metalls opinionsbildning. På hemsidan levandegjordes de prioriterade kraven med hjälp av rena faktatexter och intervjuer i form av artiklar och korta inspelningar på webb-tv och direktsända pressträffar. Liknande budskap sändes i interna kanaler i organisationen. Inget revolutionerande i sig men nog så viktigt för att skapa ett tryck i organisationen, öka förståelse bland allmänheten och därmed underlätta för dem som förhandlade.

 

Visserligen finns det en skillnad mellan en ”vanlig” avtalsrörelse och en förhandling om ett huvudavtal. Det senare avtalet löper inte ut och parterna kan därmed inte hamna i ett avtalslöst tillstånd som därmed kan innebära konflikt. Det i sig gör att känner en av parterna att det barkar åt skogen i förhandlingarna är det bara att dra sig ur.

 

Men detta faktum tar ändå inte bort vikten av att förklara vad och varför för medlemmar och intresserad allmänhet. Även om opinionsbildningen inte behöver bedrivas på samma offensiva sätt som under en avtalsrörelse finns helt klart ett behov – att upplysa medlemmar och intresserad allmänhet för att stötta förhandlaren.

Svenska Dagbladets reporter och krönikör Hanna Dunér lyfter i dagens näringslivsbilaga fram konsumentens nyvunna makt att påverka varumärken på nätet.

 

Företag och organisationer kan i dag inte kontrollera fullt ut hur deras varumärken används och framställs. Genom sociala medier som exempelvis bloggar, nätverk som Facebook och videosajten Youtube kan konsumenten i allra högsta grad påverka bilden av varumärket.

 

Konsumenten kan i dag via sociala medier underminera det budskap som ett företag vill sända till sin målgrupp eller påverka bilden av varumärket.

 

Denna nya konsumentmakt kan, beroende på hur företaget väljer att förhålla sig, innebära en positiv stark kraft om det används rätt. Men det kan bli en lika stark motkraft om det används fel eller om man försöker stoppa huvudet i sanden och huka för detta nya faktum.

 

Det kräver ett nytt synsätt, nya insikter och ett nytt förhållningssätt hos företag och organisationer.

 

När två killar satte ihop sin alldeles egna konsert genom att blanda Coca Cola och Mentos blev ledningen för Coca Cola först förfärade och tog avstånd från den kreativa kompositionen. Mentos insåg med en gång potentialen och hyllade istället killarnas humor. Någon månad senare kunde Mentos konstatera att försäljningen hade ökat med cirka 10 procent utan att det kostat Mentos ett öre.

 

Flera företag har testat att samspela med konsumenten och gjort detta framgångsrik. Som exempel kan nämnas Dell som genom bloggare har fått in massor av förbättringsförslag från sina användare. Reebook lät sin användare spela in egna videos och skicka in dem via hemsidan. Filmerna sattes sedan ihop och blev en reklamfilm.

 

När GM plankade idén inför lanseringen av deras SUV Chevy Tahoe tog miljöförespråkarna överhand och resultaten blev inte riktigt vad GM väntat sig. Användarnas filmer vände sig i stället mot miljöboven.

 

Hanna Dunér tar i sin krönika upp Unilever och varumärket Dove och deras senaste film Onslaught. Dove går i filmen till attack mot skönhetsindustrin och den snedvridna bild av kvinnlig skönhet som sänds till unga flickor.

 

Till historien hör att Unilever även äger varumärket Axe som använder sig av trånande lättklädda kvinnor som faller för väldoftande män i sina reklamfilmer.

 

Dubbelmoral. Det ansåg i alla fall Rye Clinton som satte ihop en parodi av Dove-filmen. Till tidningen Advertising Age säger han och som Hanna Dunér citerar:

– Att peka finger åt andra skönhetsmärken och samtidigt använda sig av samma hemska typ av marknadsföring som de gör är ett oerhört hyckleri.

 

Unilever och Dove får uppmärksamhet för sin film. Men frågan är om det är denna uppmärksamhet de vill ha. Ja, kanske. Måhända är all publicitet god publicitet. Men över det styr inte Unilever och Dove. Över det äger du och jag som konsumenter makten.

Krönika skriven till och publicerad i IF Metall Göteborgs medlemstidning.

Från och med årsskiftet ökar antalet karensdagar i a-kassan från fem till sju dagar. Två karensdagar mer kan vid en första anblick se harmlöst ut. Men för den som tjänar över 18 699 kronor och blir arbetslös betyder det 1 360 kronor mindre i ekonomiskt stöd.

 

Lägg därtill det förhöjda taket för de 100 första dagarna i arbetslöshet som försvann vid årsskiftet, som i praktiken innebar att a-kassan sänktes med 50 kronor per dag. Sammanlagt gör dessa båda förslag att en industriarbetare som blir arbetslös i dag kvitterar ut närmare 6 500 kronor mindre de första 100 dagarna. Det är mycket pengar.

 

Sedan den 1 januari i år har listan över försämringar i a-kassan hunnit växa sig lång. Regeringen motiverar sina åtstramningar med att det leder till minskad arbetslöshet, något som avfärdas av OECD. Tvärtom ökar en generös a-kassa produktiviteten och förbättrar jobbmatchningen, konstaterade den ekonomiska organisationen i sin rapport Employment Outlook i september.

 

Även flera av storbankernas chefsekonomer ställer sig tveksamma till regeringens slakt av a-kassan.

– Norge har haft en kraftigare ökning av arbetskraftsutbudet än Sverige, utan att ändra någonting, sade Jörgen Appelgren, chefsekonom på Nordea så sent som i augusti.

SEB:s chefsekonom, Robert Bergquist konstaterade vid samma tidpunkt:­

– Jag tror att vi hade haft en bra sysselsättningsutveckling i vilket fall som helst. 

Ekonomer tvekar. Men det behöver inte du göra. Hälsningen från regeringen till dig som har ett arbete är tydligt: Skatta dig lycklig som har ett jobb, håll käft och jobba på!

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, konstaterar i sitt bokslut över oktober att ytterligare 21 750 medlemmar har lämnat a-kassan sedan förra månaden. Nu har sammanlagt 367 965 medlemmar gått ur a-kassan sedan avgiften höjdes vid årsskiftet.

 

Närmare var tionde medlem har lämnat a-kassan sedan årsskiftet. Det mest oroväckande är att antalet som lämnar a-kassan har stabiliserat sig kring drygt 20 000 medlemmar per månad.

 

De senaste fem månaderna har mellan 20 000 och 27 000 medlemmar lämnat a-kassan varje månad.

 

Bara senaste månaden har IF Metall, Hotell- och restaurangfacket och Handels tappat över 4 000 medlemmar sammanlagt.

 

Politiken från den kollektivavtalsvurmande arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin sätter djupa spår i svensk arbetsmarknad. Vidden av dessa avgrundsdjupa avtryck har vi inte sett ännu. Men om den sviktande världskonjunkturen sveper in med all sin kraft över Sverige lär många vakna upp till ett helt nytt samhälle som ställer helt andra krav än vad vi är vana vid i detta land - krav som sträcker sig utanför den svenska modellen.

I dag tackade LO:s styrelse formellt ja till Svenskt Näringslivs inbjudan till samtal om ett nytt Saltsjöbadsavtal. Sedan tidigare har även PTK accepterat inbjudan.

 Det var under Almedalsveckan i somras som LO:s ordförande Wanja Lundy-Wedin gjorde ett utspel och sade sig villig att sätta sig ned i överläggningar om huvudavtalet. Detta följdes av fler utspel under sensommaren. Den 21 september gav så till slut den svårflörtade Urban Bäckström på Svenskt Näringsliv med sig och bjöd formellt in parterna.  

Sedan tidigare har tjänstemännen i näringslivet tackat ja till inbjudan.

– Vi måste få till ett avtal som är anpassat till det här århundradet, säger PTK:s förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt till TT så sent som i helgen.

På dagordningen finns flera frågor. Las och konflikträtten är till synes givna. Både LO och PTK har också visat intresse för omställningsstöd vid rationaliseringar. Wanja Lundby-Wedin slår också ett extra slag för arbetsmiljön:

– Vi har också ett gemensamt intresse av att skapa ett arbetsliv för alla. Viktigast är den förebyggande verksamheten i form av företagshälsovård, systematiskt arbetsmiljöarbete och arbetsmiljöutbildning. 

Saltsjöbadsavtalet har nästan 70 år på nacken.

 

Läs också:

Svenskt Näringsliv bjuder in parter när regeringen vänder ryggen

 

Det har nu gått drygt 2 veckor sedan TCO drog i gång sin 40 miljoner kronors kampanj Facketförändras.nu. Än så länge har ”de hundratusentals kommentarerna” uteblivit på hemsidan. Jag tror att det finns flera anledningar. I detta inlägg belyser jag budskapet och vikten av ett grundligt förarbete.

 

Den uttalade målsättningen med projektet är ”att förändra bilden av de fackliga organisationerna och synliggöra värdet av ett fackligt medlemskap, för framför allt unga och välutbildade.”

 

Först krävs att TCO tar reda på vad målgruppen – unga välutbildade – har för bild av facket i dag, vad som skulle kunna förändra denna bild och vilket budskap, vilka formuleringar och vilka ord som triggar igång målgruppen.

 

För att ta reda på det krävs att djupintervjuer. Efter ett antal intervjuer kan ett mönster skönjas där fem-sex olika orsaker till varför målgruppen har en viss uppfattning. Detta kallas på fackspråk för fenomenografi. Som exempel skulle djupintervjuer med presumtiva medlemmar kanske få följande grupper; ”Det mossiga facket”, ”En ekonomisk fråga”, ”En politisk fråga”, ”Ser inte nyttan” eller ”Har aldrig fått frågan”.

 

Avståndet för de olika grupperna till att gå med i facket är olika långt. Rimligen bör det vara lättare att få med gruppen ”Har aldrig fått frågan” än gruppen ”En politisk fråga”. Det krävs också olika formuleringar och ord för att nå målgruppen.

 

Genom en kvantitativ undersökning – en enkät – bland målgruppen kan man ta reda på vilken/vilka orsaker som är störst hos målgruppen och därmed vilken/vilka målgrupper som är mest ”lönsamma” att närma sig. Utifrån det kan man sedan bygga upp ett budskap, med en formulering och ord, som riktar sig till en av målgrupperna.

 

Några som hade gjort sin hemläxa väl var moderaterna inför valet 2006. Rimligen konstaterade de att det krävdes en förnyelse av partiet för att väljarna inte hade förtroende partiets förflutna. Dessutom var det många väljare som inför valet gärna såg en förändring för förändringens skull. Att moderatledaren Fredrik Reinfeldt upprepade följande uttryck som ett mantra under valrörelsen var rimligen ingen slump:

 

”Valet står mellan en samlad högerallians och en splittrad vänsterkartell, mellan de nya moderaterna och de gamla socialdemokraterna.”

 

Att moderaterna senare har fått bekymmer beror på att de inte har lyckats leva upp till de förväntningar som väljarna hade på partiet som nya, vitala och fria från synd. Men det har mer att göra med ”identitet – image – profil” som jag lämnar därhän i detta inlägg.

 

Åter till TCO. För en utomstående betraktare känns det inte som om TCO har gjort sin hemläxa lika grundligt som moderaterna. Budskapet i de reklamfilmer som används för att locka målgruppen är allt för öppet. Det träffar inte och blir därmed verkningslöst.

Läs också:

Blygsam start för TCO:s 40 miljoner kronors projekt

TCO-kampanj väcker frågor

Behöver facket eller endast kommunikationen förändras

Regeringens förslag om att radikalt sänka antalet ersättningsdagar för deltidsarbetslösa skjuts sannolikt upp till april, skriver Handelsnytt. Frågan ska behandlas i arbetsmarknadsutskottet i veckan. Vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet Sven-Erik Österberg bedömer att riksdagen hinner att fatta ett beslut i själva frågan men att verkställandet dröjer till april.

 

Tanken var att de nya reglerna, som innebär maximalt 75 ersättningsdagar mot dagens 300, skulle träda i kraft vid årsskiftet. Nu tyder mycket på att det nya regelverket försenas.

– De signaler jag fått är att det får vänta till april. Dels måste det till en lagändring och dels så hinner inte a-kassorna med att bygga om systemen, säger Sven-Erik Österberg till Handelsnytt.  

Tidningen har också varit i kontakt med Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO) och arbetsmarknadsdepartementet, som gör samma bedömning.

Den skakiga världsekonomin som hotas av finans- och bostadsbubblor i framför allt USA har ännu inte letat sig in på den svenska arbetsmarknaden som kör på med högsta växeln i. Svenskarna jobbar som aldrig förr. Det visar färsk statistik från Statistiska centralbyrån, SCB. Under oktober ökade antalet arbetade timmar med ytterligare 3,4 procent och i genomsnitt arbetades sammanlagt 156,8 miljoner timmar per vecka.

Att antalet timmar fortsätter att öka beror dels på att antalet sysselsatta ökat med 140 000 personer jämfört med förra året och att frånvaron på grund av sjukdom minskat kraftigt, slår SCB fast.

Sjukfrånvaron minskar trots att ersättning i sjukförsäkringen ännu inte har försämrats. Regeringen planerar dock att från och med årsskiftet sänka ersättningen i sjukförsäkringen med argumentet att drivkraften till arbete hittills varit otydlig.

Svenskarna beräknas i år arbeta övertid som sammanlagt motsvarar 115 000 heltidstjänster.