Detta är en fortsättning på mitt föregående inlägg:

Sjunkande medlemstal ställer facket inför strategiska vägval

Jag fortsätter att använda ett marknadsperspektiv på det fackliga medlemskapet, precis som Hans Björkman gör i sin doktorsavhandling ”Learning from members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions”.

För att kunna göra en systematisk facklig marknadsanalys behövs en branschdefinition, som tydliggör vad och vilka som ska analyseras. Definitionen kan omfatta:

Vad

• Hela branschen som den fackliga organisationen är verksam inom.
• Segment av branschen.
• Ett visst bolag eller vissa bolag som är verksamma inom branschen/segmentet.

Vilka

• Alla konsumenter (medlemmar)
• Alla presumtiva konsumenter
• Samtliga löntagare inom branschen/segmentet
• En demografisk målgrupp

Exempel på branschdefinition:

Alla löntagare mellan 20-35 år som är verksamma inom verkstadsindustrin i Göteborg.

Men att bara analysera och försöka förstå konsumenten hjälper oss föga om vi inte sätter in det i ett större sammanhang där även den fackliga organisationen och marknaden ingår.

Vikten av att analysera den egna organisationen ska inte underskattas. Björkman ringar i sin doktorsavhandling bland annat in organisationskulturen och den finansiella statusen som två viktiga faktorer att ta hänsyn till.

”Det måste vara accepterat att man lyssnar direkt på medlemmar och presumtiva medlemmar. Man måste också uppfatta medlemmarna som personer med individuella behov”. (Björkman sid. 136)

Några frågeställningar som kan vara relevanta att ställa under analysarbetet:

Den egna organisationen

• Hur ser den finansiella ställningen ut?
• Vilka ekonomiska resurser finns till förfogande?
• Vilka humana resurser finns till förfogande?
• Vilken kompetens har vi och vilken kompetens behöver vi?
• Vilka övriga styrkor och svagheter har organisationen?
• Finns en förståelse och acceptans för att prioritera arbetet i organisationen?

Konsumenten

• Vilken kännedom har målgruppen om det fackliga medlemskapet i dag?
• Vilka frågor upplever målgruppen att facket driver i dag?
• Vilka frågor ska facket driva?
• Vilka behov upplever målgruppen inte är tillfredställda?
• Vilka trender och vilka motiv lockar målgruppen?
• Vilka segment finns inom målgruppen och hur stora är dessa?
• Varför agerar och resonerar målgruppen som den gör kring det fackliga medlemskapet?

Marknaden

• Vad gör andra fackförbund, inom branschen och inom andra sektorer?
• Vilka styrkor och svagheter har dessa fackförbund?
• Vilka omvärldsfaktorer i form av exempelvis politiska beslut påverkar marknaden?
• Vilka övriga trender kan påverka förutsättningarna för marknaden?
• Vilka hot och möjligheter erbjuder dessa omvärldsfaktorer och trender?

Då återstår bara en fråga och det är; hur? Hur genomförs analysen?

För att ta reda på ”medlemmarnas fackliga erfarenheter och önskningar”, som Björkman uttrycker det i sin modell krävs kvantitativa undersökningar i form av enkäter som visar hur stor andel av målgruppen som har en viss uppfattning. Djupintervjuer ger sedan svar på varför målgruppen har en viss åsikt.

Björkman slår i samband djupintervjuerna fast:

”Man bör överväga att använda interna moderatorer som är experter på uppgiften, eftersom dessa kan ha en fördel i interaktionen med deltagarna och när det gäller att fokusera diskussionerna till viktiga frågor. ” (sid.134)

Referenslitteratur:

• Learning from members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions. – Hans Björkman (Handelshögskolan 2005)
• Building strong brands – David A. Aaker (The Free Press 1996)
• Optimal marknadskommunikation – Micael Dahlén och Fredrik Lange (Liber 2003)
• Planerad kommunikation 4 uppl. – Peter Erikson (Liber 2005)

Nyligen gjorde LO-tidningen en nedslående sammanställning som visar att cirka 170 000 löntagare har lämnat sitt fackförbund i år. Håller trenden i sig året ut lär medlemstappet landa kring 200 000 löntagare sett till hela året. Facken står nu inför strategiska vägväl för hur man ska hantera de sjunkande medlemstalen.

Under julhelgen har jag läst ”Optimal marknadskommunikation” av Micael Dahlén och Fredrik Lange och ”Learning from members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions”, en doktorsavhandling av Sif:s förbundsekonom Hans Björkman. Den sistnämnda är direkt intressant ur ett fackligt strategiskt och kommunikativt perspektiv.

Björkman konstaterar att facket i västliga ekonomier står inför enorma utmaningar. Åldrande befolkningar resulterar i minskande medlemstal. De som lämnar arbetsmarknaden ersätts av färre men bättre utbildade nykomlingar.

Det är en överlevnadsfråga för facket att kunna attrahera dessa unga, välutbildade personer, slår Hans Björkman fast och skriver vidare: ”Fackliga strategier måste därför anpassas efter intressen och behov hos dessa presumtiva medlemmar.”

Som titeln slår an anser Björkman att det är viktigt att lyssna på medlemmar och presumtiva medlemmar för att kunna utveckla, för målgruppen, attraktiva tjänster och för att kunna kommunicera på mottagarens villkor.

Björkman använder ett marknadsperspektiv i sin strategiska modell. Han pekar också på olika överväganden som den fackliga organisationen behöver göra, bland annat var man ska koncentrerar sina insatser för att rekrytera medlemmar; över hela ”marknaden” på en gång eller inom väldefinierade ”segment”. Han skriver bland annat:

”Då nya marknader uppstår (exempelvis att nya branscher växer), tar det ofta lång tid att bygga upp en stor marknadsandel. Detta arbete kräver en uthållig strategi och ett tydligt ledarskap över en lång följd av år. En väg att hantera detta kan vara att inrikta sig på väldefinierade mindre segment av den nya marknaden istället för att söka uppnå önskat medlemsantal genom en allmän breddning av organisationens rekryteringsområde.”

(Sid. 136)

För att anpassa Björkmans resonemang från 2005 till de villkor facket lever i idag handlar det snarare om att välja ut vilka ”segment” som är strategiskt viktiga för facket att inte förlora. Indelningar som enligt min mening kan vara intressanta att göra är:

• Strategiska företag

Företag där det är strategiskt viktigt att behålla (eller stärka) en hög organisationsgrad, enligt den fackliga organisationen.

• Strategisk demografisk grupp

Exempelvis den åldersgrupp där det är strategiskt viktigast att behålla (eller stärka) en hög organisationsgrad, enligt den fackliga organisationen.

• Strategisk psykografisk målgrupp

En målgrupp som rent mental befinner sig i samma position och som den fackliga organisationen anser som speciellt viktig att behålla/övertyga.

För att kunna göra denna indelning behöver en noggrann analys göras av den egna organisationen, konsumenterna och av ”marknaden” (där bland annat de politiska besluten återfinns). När väl detta strategiska grundarbete är gjort kan en ”optimerad marknadskommunikation” byggas upp.

På jordbruk, inom restaurangbranschen och inom byggsektorn tvingas människor att dela sina inkomster till kriminella organisationer. Det visar en ny rapport från Rikskriminalpolisen, som nu vill vidga begreppet människohandel att även omfatta tvångsarbete. Det uppger Byggnadsarbetaren. Absurt, anser centerpartiet. 

Vanligtvis förknippas begreppet människohandel med kvinnor, barn och män som tvingas sälja sina kroppar för sexuella ändamål. Men människohandel kan också innebära tvångsarbete.
– Alla former av tvångshandel med människor är olagliga. Men när det gäller tvångsarbete får vi inte in mycket information. Det handlar mer om att vi själva får söka den, säger Kajsa Wahlberg på Rikskriminalpolisens underrättelsesektion till Byggnadsarbetaren.

Rikskriminalpolisen ska bland annat ha fått in uppgifter om estniska byggarbetare som arbetat i Stockholm. De har fått avtalsenliga löner på 170 kronor i timmen. Men när de rest tillbaka till Estland har de tvingats lämna större delen av lönen till kriminella organisationer. Polisen har dock inte lyckats bekräfta dessa uppgifter. Att hitta bevis är svårt och kräver enorma resurser, menar Kajsa Wahlberg. Få drabbade vågar träda fram självmant.

I förra veckan skrev Byggnads förbundsordförande Hans Tilly ett inlägg på Svenska Dagbladets Brännpunkt i just detta ämne, då med anledning av det så uppmärksammade Vaxholmsmålet. Han skrev bland annat:

 ”Många av våra utländska kolleger arbetar under slavliknande förhållanden.

De saknar ofta det allra mest grund­läggande arbetsskyddet, får inte ut sina löner, bor i utdömda lokaler och hotas av sina arbets­givare om de talar med facket ­eller med svenska myndigheter.

Detta är inget annat än utnyttjande av människor som kommer hit för att hitta sin försörjning. Jag kallar det jobbtrafficking och likställer det med annan männi­skohandel.” 

På dagens Brännpunkt går centerpartiets partisekreterare Anders Flanking till hårt angrepp mot Tilly. Han skriver bland annat:

 ”Tillys inställning är skrämmande. Att människor använder sig av EU:s fria rörlighet för tjänster, varor, personer och pengar är inte ett problem. Det är en möjlighet.” 

Han menar att Tillys – och numer även Rikskriminalpolisens – jämförelse med människohandel är absurd.

Drygt en vecka efter att EU:s domstol kom med sitt utlåtande i Vaxholmsmålet analyseras konsekvenserna. Professorer och forskare spår tuffare tider för facken. Men utlåtandet har fler dimensioner och synliggör även andra svagheter i den svenska modellen.

Nu är det fritt fram för lettiska bolag i Sverige. Lönen till de lettiska jobbarna behöver inte vara högre än svenska minimilöner. Kanske räcker det till och med att företag har lettiska kollektivavtal och följer lönenivån som finns i det. Den bedömningen gör flera EU-jurister som TT har talat med.

– Domstolen har underkänt den svenska lagstiftningen och därför är det Vilda Västern nu. Så för tillfället är det fritt fram. Bollen ligger nu hos facken, säger Jörgen Hettne, forskare i EG-rätt på Sieps, Svenska institutet för europapolitiska studier.

Även Ulf Bernitz, professor i Europarätt vid Stockholms universitet, gör en liknande tolkning. 

Redan samma dag som utlåtandet offentliggjordes konstaterade Birgitta Nyström, professor i civilrätt vid Lunds universitet, i LO-tidningen att dystrare tider är att vänta:

– Det är inte med någon större glädje jag läser domen. Förståelsen för den svenska modellen som generaladvokaten visade finns inte i den slutgiltiga domen.

Nyström ställde sig då också tveksam till att en ändring av utstationeringslagen skulle lösa problemet.

Just denna tveksamhet fick mig att reagera när LO:s jurister någon dag efter att utlåtandet presenterats ville byta strategi i de fortsatta förhandlingarna i Arbetsdomstolen i målet. Juristerna hävdar nu att företaget varit verksamt i Sverige långt före skolbygget i Vaxholm och därmed inte kan ses som ett företag som vistades tillfälligt i Sverige. Ett mycket tveksamt strategibyte, enligt min mening.

Men utlåtandet har även fler dimensioner och synliggör fler svagheter i den svenska modellen. Byggnads ordförande Hans Tilly ställde redan dagens efter utlåtande i en debattartikel i Svenska Dagbladet fyra konkreta krav till regeringen.

Ekobrottsmyndigheten, polisen och åklagarna behöver mer resurser för att kunna komma åt den organiserade brottsligheten inom byggsektorn. Även Arbetsmiljöverket behöver få mer resurser eftersom verket har den lagliga rätten att inspektera och stoppa byggen med livsfarliga arbetsförhållanden. Skattemyndigheten måste få rätten att göra oannonserade stickprovskontroller på Byggarbetsplatser. Dessutom behöver frågan om jobbtrafficking lyftas till EU-nivå, kräver Hans Tilly.

Samma dag pekade Dagens Industri i sin ledare på att utlåtandet kan komma att påverka samtalen mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv om ett nytt så kallat Saltsjöbadsavtal. ”Om domen underlättar eller försvårar samtalen om ett nytt huvudavtal återstår att se”, skrev tidningen.

Den förre kd-ledaren Alf Svenssons utspel i dag där han kritiserar regeringens politik är anmärkningsvärd. Dels är det ovanligt, för att inte säga unikt i svensk politik, att en före detta partiledare blandar sig i sin efterträdares arbete, dels kritiserar han den politik som han själv gick till val på.

I dagens upplaga av P1:s God morgon världen ondgör sig Alf Svensson över hur hårt den försämrade a-kassan slår mot människor.

– Det är väldigt lätt att säga till en 20-25-åring, sök jobb, ta jobb. För i den åldern kan man flytta. Men säg det till en 55-60-åring, sök jobb, ta jobb och gör du inte det så sänker vi kassan för dig. Det är inte så enkelt.

Alf Svenssons nyvunna insikt om hur regeringens politik slår mot vanliga människor kommer efter att han inte kunnat besvara de kritiska frågor som drabbade ställt honom.

Men ett populistiskt utspel förändrar inte det faktum att Alf Svensson själv var en del i den valapparat som gjorde att högern kom till makten med en försämrad a-kassa högt upp på agendan. För den arbetslöse förändras inte heller någonting; piskan viner oförtrutet allt hårdare.

EG-domstolens utlåtande över Vaxholmskonflikten omöjliggör fortsatta avtal med individuella löner och lokala förhandlingar. LO behöver ändra lönepolitik. Löneavtalen behöver förändras och centraliseras. Det berättar LO:s avtalssekretare Erland Olausson för Kommunalarbetaren.

– Vi måste få upp minimilönerna. Avtalen måste bli tydligare så att det klart framgår vad arbetstagarna ska ha i lön. Därför kan vi inte ha individuella löner, lokala löneförhandlingar eller sifferlösa avtal, säger han till tidningen.

Den enda utväg Olausson kan se är den förhandlingsmodell som användes fram till början av 1980-talet då löner bestämdes i centrala avtal med befattningslöner eller tarifflöner beroende på ålder och erfarenhet.

Jonas Milton, vd på arbetsgivarförbundet Almega, ser hellre att Sverige lagstiftar om minimilöner:

– Om LO skulle driva racet om minimilönerna och en återgång till centralt bestämda löner då finns det ingen anledning för oss att försvara modellen med att parterna fritt bestämmer lönerna i avtal. Då är det bättre att lagstifta om minimilöner, säger han till Kommunalarbetaren.

Erland Olausson vill också se att utstationeringslagen kompletteras på ett antal punkter.

– De kan gälla medbestämmande, information, försäkringar, rätt till ledighet, umgängesregler mellan parterna och annat.

Tack vare Handels medlem Pontus Willebrand finns numer en Handelsgrupp på Facebook. Gruppen har för närvarande 79 medlemmar och ökar stadigt, skriver Handelsnytt i senaste numret. På förbundskontoret inser man inte att gruppen, som har Handels varumärke som symbol, har placerat fackförbundet i detta sociala medium. Ledningen säger sig ännu inte ha bestämt var på nätet man ska finnas.

Men det spelar faktiskt ingen roll vad ledningen beslutar. Handels finns redan på Facebook. Detta är ytterligare ett exempel på den ökade makt nätet ger konsumenten, eller i det här fallet medlemmen, som jag skrivit om i tidigare inlägg.

Nyligen insåg Glocalnet att konsumenter grupperade sig på Facebook mot företaget för att hjälpa varandra att framföra klagomål. Glocalnet förstod att oavsett om de väljer att aktivt ta del av Facebook eller inte så finns deras varumärke där genom konsumenterna. Det är en oerhört viktig insikt. Företaget svarade med att öppna en kundtjänst som i dag sysselsätter fyra personer.

Handels kan inte stoppa huvudet i sanden och låtsas som att vare sig Facebook eller Handelsgruppen inte existerar. Deras varumärke finns där, antingen de vill eller inte.

Gruppen kan vara kritisk och sprida negativa budskap om förbundet eller positiv tankar och utbyta idéer. Handels ledning kan välja att finnas där och lyssna, diskutera, påverka, använda gruppen som ett bollplank eller temperaturmätare i olika frågor. Det avgör ledningen själva.

Varumärket Handels finns oavsett ledningens beslut på Facebook – genom nätets användare.

Visserligen har antalet sysselsatta ökat med 105 000 på ett år men jämfört med andra europeiska länder är Sverige en medelmåtta. Jämfört med de nordiska länderna är Sverige sämst. Det visar statistik från EU:s statistikbyrå Eurostat.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin slår sig ofta på bröstet över den sjunkande arbetslösheten. De sjunkande arbetslöshetstalen skulle enligt Littorin vara resultatet av regeringens så kallade arbetslinje.

Men att sänkta ersättningar i a-kassan, utökade karensdagar vid arbetslöshet och hårdare krav på arbetslösa skulle vara ett framgångsrecept är det många som ställt sig tveksamma till.

– Norge har haft en kraftigare ökning av arbetskraftsutbudet än Sverige, utan att ändra någonting, sade Jörgen Appelgren, chefsekonom på Nordea så sent som i augusti.

SEB:s chefsekonom, Robert Bergquist konstaterade vid samma tidpunkt:­

– Jag tror att vi hade haft en bra sysselsättningsutveckling i vilket fall som helst. 

Nu visar färsk statistik att det inte bara är Norge som har haft en bättre utveckling av sysselsättningen. Sverige hamnar på 12:e plats i en sammanställning av ökningen av antalet sysselsatta i 24 europeiska länder.

Dessa länder har Sverige framför sig:

• Lettland
• Luxemburg
• Norge
• Cypern
• Spanien
• Irland
• Italien
• Finland
• Malta
• Slovenien
• Danmark