Detta är en fortsättning på mitt föregående inlägg:

Sjunkande medlemstal ställer facket inför strategiska vägval

 

Jag fortsätter att använda ett marknadsperspektiv på det fackliga medlemskapet, precis som Hans Björkman gör i sin doktorsavhandling ”Learning from members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions”.

 

För att kunna göra en systematisk facklig marknadsanalys behövs en branschdefinition, som tydliggör vad och vilka som ska analyseras. Definitionen kan omfatta:

 

Vad

• Hela branschen som den fackliga organisationen är verksam inom.
• Segment av branschen.
• Ett visst bolag eller vissa bolag som är verksamma inom branschen/segmentet.

 

Vilka

• Alla konsumenter (medlemmar)
• Alla presumtiva konsumenter
• Samtliga löntagare inom branschen/segmentet
• En demografisk målgrupp

Exempel på branschdefinition:

Alla löntagare mellan 20-35 år som är verksamma inom verkstadsindustrin i Göteborg.

 

Men att bara analysera och försöka förstå konsumenten hjälper oss föga om vi inte sätter in det i ett större sammanhang där även den fackliga organisationen och marknaden ingår.

 

Vikten av att analysera den egna organisationen ska inte underskattas. Björkman ringar i sin doktorsavhandling bland annat in organisationskulturen och den finansiella statusen som två viktiga faktorer att ta hänsyn till.

 

”Det måste vara accepterat att man lyssnar direkt på medlemmar och presumtiva medlemmar. Man måste också uppfatta medlemmarna som personer med individuella behov”. (Björkman sid. 136)

 

Några frågeställningar som kan vara relevanta att ställa under analysarbetet:

 

Den egna organisationen

• Hur ser den finansiella ställningen ut?
• Vilka ekonomiska resurser finns till förfogande?
• Vilka humana resurser finns till förfogande?
• Vilken kompetens har vi och vilken kompetens behöver vi?
• Vilka övriga styrkor och svagheter har organisationen?
• Finns en förståelse och acceptans för att prioritera arbetet i organisationen?

 

Konsumenten

• Vilken kännedom har målgruppen om det fackliga medlemskapet i dag?
• Vilka frågor upplever målgruppen att facket driver i dag?
• Vilka frågor ska facket driva?
• Vilka behov upplever målgruppen inte är tillfredställda?
• Vilka trender och vilka motiv lockar målgruppen?
• Vilka segment finns inom målgruppen och hur stora är dessa?
• Varför agerar och resonerar målgruppen som den gör kring det fackliga medlemskapet?

 

Marknaden

• Vad gör andra fackförbund, inom branschen och inom andra sektorer?
• Vilka styrkor och svagheter har dessa fackförbund?
• Vilka omvärldsfaktorer i form av exempelvis politiska beslut påverkar marknaden?
• Vilka övriga trender kan påverka förutsättningarna för marknaden?
• Vilka hot och möjligheter erbjuder dessa omvärldsfaktorer och trender?

 

Då återstår bara en fråga och det är; hur? Hur genomförs analysen?

 

För att ta reda på ”medlemmarnas fackliga erfarenheter och önskningar”, som Björkman uttrycker det i sin modell krävs kvantitativa undersökningar i form av enkäter som visar hur stor andel av målgruppen som har en viss uppfattning. Djupintervjuer ger sedan svar på varför målgruppen har en viss åsikt.

 

Björkman slår i samband djupintervjuerna fast:

”Man bör överväga att använda interna moderatorer som är experter på uppgiften, eftersom dessa kan ha en fördel i interaktionen med deltagarna och när det gäller att fokusera diskussionerna till viktiga frågor. ” (sid.134)

 

Referenslitteratur:

• Learning from members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions. – Hans Björkman (Handelshögskolan 2005)
• Building strong brands – David A. Aaker (The Free Press 1996)
• Optimal marknadskommunikation – Micael Dahlén och Fredrik Lange (Liber 2003)
• Planerad kommunikation 4 uppl. – Peter Erikson (Liber 2005)

Nyligen gjorde LO-tidningen en nedslående sammanställning som visar att cirka 170 000 löntagare har lämnat sitt fackförbund i år. Håller trenden i sig året ut lär medlemstappet landa kring 200 000 löntagare sett till hela året. Facken står nu inför strategiska vägväl för hur man ska hantera de sjunkande medlemstalen.

 

Under julhelgen har jag läst ”Optimal marknadskommunikation” av Micael Dahlén och Fredrik Lange och ”Learning from members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions”, en doktorsavhandling av Sif:s förbundsekonom Hans Björkman. Den sistnämnda är direkt intressant ur ett fackligt strategiskt och kommunikativt perspektiv.

 

Björkman konstaterar att facket i västliga ekonomier står inför enorma utmaningar. Åldrande befolkningar resulterar i minskande medlemstal. De som lämnar arbetsmarknaden ersätts av färre men bättre utbildade nykomlingar.

 

Det är en överlevnadsfråga för facket att kunna attrahera dessa unga, välutbildade personer, slår Hans Björkman fast och skriver vidare: ”Fackliga strategier måste därför anpassas efter intressen och behov hos dessa presumtiva medlemmar.”

 

Som titeln slår an anser Björkman att det är viktigt att lyssna på medlemmar och presumtiva medlemmar för att kunna utveckla, för målgruppen, attraktiva tjänster och för att kunna kommunicera på mottagarens villkor.

 

Björkman använder ett marknadsperspektiv i sin strategiska modell. Han pekar också på olika överväganden som den fackliga organisationen behöver göra, bland annat var man ska koncentrerar sina insatser för att rekrytera medlemmar; över hela ”marknaden” på en gång eller inom väldefinierade ”segment”. Han skriver bland annat:

 

”Då nya marknader uppstår (exempelvis att nya branscher växer), tar det ofta lång tid att bygga upp en stor marknadsandel. Detta arbete kräver en uthållig strategi och ett tydligt ledarskap över en lång följd av år. En väg att hantera detta kan vara att inrikta sig på väldefinierade mindre segment av den nya marknaden istället för att söka uppnå önskat medlemsantal genom en allmän breddning av organisationens rekryteringsområde.”

(Sid. 136)

 

För att anpassa Björkmans resonemang från 2005 till de villkor facket lever i idag handlar det snarare om att välja ut vilka ”segment” som är strategiskt viktiga för facket att inte förlora. Indelningar som enligt min mening kan vara intressanta att göra är:

 

• Strategiska företag

Företag där det är strategiskt viktigt att behålla (eller stärka) en hög organisationsgrad, enligt den fackliga organisationen.

 

• Strategisk demografisk grupp

Exempelvis den åldersgrupp där det är strategiskt viktigast att behålla (eller stärka) en hög organisationsgrad, enligt den fackliga organisationen.

 

• Strategisk psykografisk målgrupp

En målgrupp som rent mental befinner sig i samma position och som den fackliga organisationen anser som speciellt viktig att behålla/övertyga.

 

För att kunna göra denna indelning behöver en noggrann analys göras av den egna organisationen, konsumenterna och av ”marknaden” (där bland annat de politiska besluten återfinns). När väl detta strategiska grundarbete är gjort kan en ”optimerad marknadskommunikation” byggas upp.

På jordbruk, inom restaurangbranschen och inom byggsektorn tvingas människor att dela sina inkomster till kriminella organisationer. Det visar en ny rapport från Rikskriminalpolisen, som nu vill vidga begreppet människohandel att även omfatta tvångsarbete. Det uppger Byggnadsarbetaren. Absurt, anser centerpartiet. 

Vanligtvis förknippas begreppet människohandel med kvinnor, barn och män som tvingas sälja sina kroppar för sexuella ändamål. Men människohandel kan också innebära tvångsarbete.
– Alla former av tvångshandel med människor är olagliga. Men när det gäller tvångsarbete får vi inte in mycket information. Det handlar mer om att vi själva får söka den, säger Kajsa Wahlberg på Rikskriminalpolisens underrättelsesektion till Byggnadsarbetaren.

Rikskriminalpolisen ska bland annat ha fått in uppgifter om estniska byggarbetare som arbetat i Stockholm. De har fått avtalsenliga löner på 170 kronor i timmen. Men när de rest tillbaka till Estland har de tvingats lämna större delen av lönen till kriminella organisationer. Polisen har dock inte lyckats bekräfta dessa uppgifter. Att hitta bevis är svårt och kräver enorma resurser, menar Kajsa Wahlberg. Få drabbade vågar träda fram självmant.

I förra veckan skrev Byggnads förbundsordförande Hans Tilly ett inlägg på Svenska Dagbladets Brännpunkt i just detta ämne, då med anledning av det så uppmärksammade Vaxholmsmålet. Han skrev bland annat:

 ”Många av våra utländska kolleger arbetar under slavliknande förhållanden.

De saknar ofta det allra mest grund­läggande arbetsskyddet, får inte ut sina löner, bor i utdömda lokaler och hotas av sina arbets­givare om de talar med facket ­eller med svenska myndigheter.

Detta är inget annat än utnyttjande av människor som kommer hit för att hitta sin försörjning. Jag kallar det jobbtrafficking och likställer det med annan männi­skohandel.” 

På dagens Brännpunkt går centerpartiets partisekreterare Anders Flanking till hårt angrepp mot Tilly. Han skriver bland annat:

 ”Tillys inställning är skrämmande. Att människor använder sig av EU:s fria rörlighet för tjänster, varor, personer och pengar är inte ett problem. Det är en möjlighet.” 

Han menar att Tillys – och numer även Rikskriminalpolisens – jämförelse med människohandel är absurd.

Drygt en vecka efter att EU:s domstol kom med sitt utlåtande i Vaxholmsmålet analyseras konsekvenserna. Professorer och forskare spår tuffare tider för facken. Men utlåtandet har fler dimensioner och synliggör även andra svagheter i den svenska modellen.

 

Nu är det fritt fram för lettiska bolag i Sverige. Lönen till de lettiska jobbarna behöver inte vara högre än svenska minimilöner. Kanske räcker det till och med att företag har lettiska kollektivavtal och följer lönenivån som finns i det. Den bedömningen gör flera EU-jurister som TT har talat med.

– Domstolen har underkänt den svenska lagstiftningen och därför är det Vilda Västern nu. Så för tillfället är det fritt fram. Bollen ligger nu hos facken, säger Jörgen Hettne, forskare i EG-rätt på Sieps, Svenska institutet för europapolitiska studier.

Även Ulf Bernitz, professor i Europarätt vid Stockholms universitet, gör en liknande tolkning. 

Redan samma dag som utlåtandet offentliggjordes konstaterade Birgitta Nyström, professor i civilrätt vid Lunds universitet, i LO-tidningen att dystrare tider är att vänta:

– Det är inte med någon större glädje jag läser domen. Förståelsen för den svenska modellen som generaladvokaten visade finns inte i den slutgiltiga domen.

 

Nyström ställde sig då också tveksam till att en ändring av utstationeringslagen skulle lösa problemet.

 

Just denna tveksamhet fick mig att reagera när LO:s jurister någon dag efter att utlåtandet presenterats ville byta strategi i de fortsatta förhandlingarna i Arbetsdomstolen i målet. Juristerna hävdar nu att företaget varit verksamt i Sverige långt före skolbygget i Vaxholm och därmed inte kan ses som ett företag som vistades tillfälligt i Sverige. Ett mycket tveksamt strategibyte, enligt min mening.

 

Men utlåtandet har även fler dimensioner och synliggör fler svagheter i den svenska modellen. Byggnads ordförande Hans Tilly ställde redan dagens efter utlåtande i en debattartikel i Svenska Dagbladet fyra konkreta krav till regeringen.

 

Ekobrottsmyndigheten, polisen och åklagarna behöver mer resurser för att kunna komma åt den organiserade brottsligheten inom byggsektorn. Även Arbetsmiljöverket behöver få mer resurser eftersom verket har den lagliga rätten att inspektera och stoppa byggen med livsfarliga arbetsförhållanden. Skattemyndigheten måste få rätten att göra oannonserade stickprovskontroller på Byggarbetsplatser. Dessutom behöver frågan om jobbtrafficking lyftas till EU-nivå, kräver Hans Tilly.

 

Samma dag pekade Dagens Industri i sin ledare på att utlåtandet kan komma att påverka samtalen mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv om ett nytt så kallat Saltsjöbadsavtal. ”Om domen underlättar eller försvårar samtalen om ett nytt huvudavtal återstår att se”, skrev tidningen.

Den förre kd-ledaren Alf Svenssons utspel i dag där han kritiserar regeringens politik är anmärkningsvärd. Dels är det ovanligt, för att inte säga unikt i svensk politik, att en före detta partiledare blandar sig i sin efterträdares arbete, dels kritiserar han den politik som han själv gick till val på.

 

I dagens upplaga av P1:s God morgon världen ondgör sig Alf Svensson över hur hårt den försämrade a-kassan slår mot människor.

– Det är väldigt lätt att säga till en 20-25-åring, sök jobb, ta jobb. För i den åldern kan man flytta. Men säg det till en 55-60-åring, sök jobb, ta jobb och gör du inte det så sänker vi kassan för dig. Det är inte så enkelt.

 

Alf Svenssons nyvunna insikt om hur regeringens politik slår mot vanliga människor kommer efter att han inte kunnat besvara de kritiska frågor som drabbade ställt honom.

 

Men ett populistiskt utspel förändrar inte det faktum att Alf Svensson själv var en del i den valapparat som gjorde att högern kom till makten med en försämrad a-kassa högt upp på agendan. För den arbetslöse förändras inte heller någonting; piskan viner oförtrutet allt hårdare.

EG-domstolens utlåtande över Vaxholmskonflikten omöjliggör fortsatta avtal med individuella löner och lokala förhandlingar. LO behöver ändra lönepolitik. Löneavtalen behöver förändras och centraliseras. Det berättar LO:s avtalssekretare Erland Olausson för Kommunalarbetaren.

Erland Olausson räknar med att motsättningarna med arbetsgivarna i kommande förhandlingar ökar.

– Vi måste få upp minimilönerna. Avtalen måste bli tydligare så att det klart framgår vad arbetstagarna ska ha i lön. Därför kan vi inte ha individuella löner, lokala löneförhandlingar eller sifferlösa avtal, säger han till tidningen.

Den enda utväg Olausson kan se är den förhandlingsmodell som användes fram till början av 1980-talet då löner bestämdes i centrala avtal med befattningslöner eller tarifflöner beroende på ålder och erfarenhet.

Jonas Milton, vd på arbetsgivarförbundet Almega, ser hellre att Sverige lagstiftar om minimilöner:

– Om LO skulle driva racet om minimilönerna och en återgång till centralt bestämda löner då finns det ingen anledning för oss att försvara modellen med att parterna fritt bestämmer lönerna i avtal. Då är det bättre att lagstifta om minimilöner, säger han till Kommunalarbetaren.

Erland Olausson vill också se att utstationeringslagen kompletteras på ett antal punkter.

– De kan gälla medbestämmande, information, försäkringar, rätt till ledighet, umgängesregler mellan parterna och annat.

Tack vare Handels medlem Pontus Willebrand finns numer en Handelsgrupp på Facebook. Gruppen har för närvarande 79 medlemmar och ökar stadigt, skriver Handelsnytt i senaste numret. På förbundskontoret inser man inte att gruppen, som har Handels varumärke som symbol, har placerat fackförbundet i detta sociala medium. Ledningen säger sig ännu inte ha bestämt var på nätet man ska finnas.

 

Men det spelar faktiskt ingen roll vad ledningen beslutar. Handels finns redan på Facebook. Detta är ytterligare ett exempel på den ökade makt nätet ger konsumenten, eller i det här fallet medlemmen, som jag skrivit om i tidigare inlägg.

 

Nyligen insåg Glocalnet att konsumenter grupperade sig på Facebook mot företaget för att hjälpa varandra att framföra klagomål. Glocalnet förstod att oavsett om de väljer att aktivt ta del av Facebook eller inte så finns deras varumärke där genom konsumenterna. Det är en oerhört viktig insikt. Företaget svarade med att öppna en kundtjänst som i dag sysselsätter fyra personer.

 

Handels kan inte stoppa huvudet i sanden och låtsas som att vare sig Facebook eller Handelsgruppen inte existerar. Deras varumärke finns där, antingen de vill eller inte.

 

Gruppen kan vara kritisk och sprida negativa budskap om förbundet eller positiv tankar och utbyta idéer. Handels ledning kan välja att finnas där och lyssna, diskutera, påverka, använda gruppen som ett bollplank eller temperaturmätare i olika frågor. Det avgör ledningen själva.

 

Varumärket Handels finns oavsett ledningens beslut på Facebook – genom nätets användare.

Visserligen har antalet sysselsatta ökat med 105 000 på ett år men jämfört med andra europeiska länder är Sverige en medelmåtta. Jämfört med de nordiska länderna är Sverige sämst. Det visar statistik från EU:s statistikbyrå Eurostat.

 

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin slår sig ofta på bröstet över den sjunkande arbetslösheten. De sjunkande arbetslöshetstalen skulle enligt Littorin vara resultatet av regeringens så kallade arbetslinje.

 

Men att sänkta ersättningar i a-kassan, utökade karensdagar vid arbetslöshet och hårdare krav på arbetslösa skulle vara ett framgångsrecept är det många som ställt sig tveksamma till.

– Norge har haft en kraftigare ökning av arbetskraftsutbudet än Sverige, utan att ändra någonting, sade Jörgen Appelgren, chefsekonom på Nordea så sent som i augusti.

 

SEB:s chefsekonom, Robert Bergquist konstaterade vid samma tidpunkt:­

– Jag tror att vi hade haft en bra sysselsättningsutveckling i vilket fall som helst. 

 

Nu visar färsk statistik att det inte bara är Norge som har haft en bättre utveckling av sysselsättningen. Sverige hamnar på 12:e plats i en sammanställning av ökningen av antalet sysselsatta i 24 europeiska länder.

 

Dessa länder har Sverige framför sig:

• Lettland
• Luxemburg
• Norge
• Cypern
• Spanien
• Irland
• Italien
• Finland
• Malta
• Slovenien
• Danmark

För första gången i år minskar a-kassorna med mindre än 20 000 medlemmar under en månad. Men det är nätt och jämt. I november förlorade a-kassorna 19 088 medlemmar. Det visar färsk statistik från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF. Sammanlagt har nu 383 555 medlemmar lämnat a-kassan i år.

 

Sett till antalet är Kommunals a-kassa den stora förloraren som tappat över 60 000 medlemmar.

 

Procentuellt sett är HTF en av de värst drabbade bland de större a-kassorna med en förlust på motsvarande 13 procent. Den blivande Unionsfränden Sif har klarat sig undan med knappt 8 procent, vilket är under genomsnittet för hela arbetsmarknaden som är 10 procent.

 

Under senaste månaden har Kommunals a-kassa minskat med över 3 000 medlemmar. HTF, IF Metall och Handels har sammanlagt förlorat närmare 4 000 medlemmar.

Facket överväger en ny taktik när Vaxholmsmålet återupptas i Arbetsdomstolen, rapporterar Sveriges Radios ekonyheter. Facket menar att Laval före skolbygget i Vaxholm varit verksamt i Sverige i så stor omfattning att företaget borde bedömas som ett svenskt bolag. Jag förstår inte varför facket väljer att byta taktik. Juristerna avlövar konflikten sin politiska tyngd och gör den till en akademisk nonsensfråga.

 

När konflikten i Vaxholm drog i gång 2004 var det politiskt sprängstoff. Frågan var å ena sidan om utländska arbetare kan tvingas att arbeta till lägre lön än vad svenska kollektivavtal medger. Å andra sidan gäller fri rörlighet för varor och tjänster inom EU.

 

Än har ingen dom fallet i målet. Arbetsdomstolen, AD, skickade ärendet vidare till EG-domstolen med två frågeställningar. Dels, om det är förenligt med EU:s gemenskapsrätt att vidta stridsåtgärder för att förmå ett utländskt företag som tillfälligtvis vistas i Sverige att teckna svenskt kollektivavtal. Dels, om Lex Britannia strider mot gemenskapsrätten.

 

I veckan kom så EG-domstolen med sitt utlåtande som hjälper AD att tolka gällande regelverk. Domstolens utlåtande som kom som en överraskning är ett bakslag för facken i Sverige.

 

När nu AD ska återuppta slutförhandlingarna för att komma med en dom är det, som jag ser det, av största vikt att facken står fast vid ståndpunkten att Laval vistades i Sverige tillfälligtvis. Annars kommer facken i Sverige inte få svar på hur AD slutgiltigt tolkar EG-domstolens utlåtande.

 

Blir den frågan inte slutligt prövad kommer facken inte veta vilka exakta förändringar som behöver göras i svensk lagstiftning för att liknande fall i framtiden ska kunna stoppas. Efter eventuella förändringar i utstationeringslagen, Lex Britannia och/eller avtal kommer facken återigen invaggas i tron om att vår arbetsrätt harmoniserar med EU:s direktiv.

 

Att nu, tre år efter konflikten och efter att Laval gått i konkurs, hävda att företaget vistats så länge i Sverige att det är att betrakta som ett svenskt företag är att förvandla en principiellt oerhört viktig fråga till en nonsensfråga av akademisk art. 

 

Facken får då aldrig svar på de grundläggande frågor som är centrala att få besvarade för att slutligen få veta vad som behöver göras för att löntagarna i Sverige inte ska kunna bli utkonkurrerade av utländsk arbetskraft som tillfälligtvis vistas i Sverige.

Den som inte är beredd att byta arbete efter sex månaders sjukskrivning kan förlora sin sjukpenning, uppger Svenska Dagbladet som tagit del av ett förslag som regeringen skickar på remiss i dag. Det går stick i stäv med det ordföranden i socialförsäkringsutskottet Gunnar Axén så sent som i torsdags lovade i en debatt med den avgående ordföranden i Försäkringskassan Inger Efraimsson i TV4:s morgonsoffa.

 

En av de anledningar som gjorde att Inger Efraimsson kände att hon inte ville fortsätta som ordförande i Försäkringskassan var just kravet att tvinga människor att byta jobb efter sex månaders sjukskrivning.

– Det här är ett sätt att tvinga människor att ge upp sin anställning. Det blir en väldig tumskruv på människor och ett sätt att runda lagen om anställningsskydd, sade hon då.

 

Axén beskyllde då Efraimsson för att sprida lögner och att hon visade prov på dåligt omdöme.

– Ingen ska tvingas att ge upp sin anställning som Inger påstår, sade Gunnar Axén till morgontittarna.

 

Men i dag avslöjar Svenska Dagbladet att regeringen planerar förändringar som i praktiken innebär att människor tvingas från sin anställning efter sex månader.

Ingen kan ha undgått EG-domstolens oväntade utlåtande i Vaxholmskonflikten i tisdags, som är ett bakslag för facken i Sverige. Men redan i måndags kom ett beslut som sätter käppar i hjulet för facken. Då var det Datainspektionen, DI, som dömde ut Byggnads behandling av personuppgifter rörande personer som inte är medlemmar i facket.

 

Efter att det nya byggavtalet tecknades i våras lämnades en anonym anmälan in till DI. Anmälaren ansåg att avtalet stred mot personuppgiftslagen, pul, och att Byggnads inte har rätt att kontrollera löneuppgifter på dem som inte är medlemmar.

Datainspektionen grundade sitt beslut på pul och vad som gäller enligt Europarätten.

 

Byggnads gör en annan tolkning och tänker överklaga beslutet.

– Kollektivavtalet omfattar alla vilket innebär att även icke medlemmar får del av kollektivavtalets fördelar. Det är därför viktigt att vi fortsätter lönegranskningen, konstaterade Hans Tilly i måndags.

 

De två negativa utslagen som Byggnads fått i inledningen av denna vecka drabbar inte bara det enskilda förbundet och dess medlemmar utan samtliga löntagare och fack i Sverige. Dessa två utslag tillsammans är djupt olyckliga och sätter kniven rätt i hjärtat på den svenska modellen.

 

Besluten riskerar, var för sig, att prispressen på arbete ökar. Fackens möjligheter att kontrollera att arbetsvillkor inte dumpas, bland annat genom att utländska arbetare utnyttjas, försvåras nu än mer.

En av de texter jag idag har fått många frågor om är ”Sagan om byggare Bob som aldrig fick chansen”. Det är naturligt – sagan väcker tankar och funderingar. Syftet är väcka samtal om frågor som ofta behandlas lite enögt i samhällsdebatten.

 

Vad jag vill säga med sagan om byggare Bob är att värdet av konkurrensneutralitet inte ska underskattas. Konkurrensneutralitet driver produktion, utveckling och innovationer och bidrar till att öka världens resurser – resurser som sedan kan användas till allt ifrån fattigdomsbekämpning till att höja levnadsnivån för alla.

 

Lösningen på våra globala utmaningar är inte att ta bort konkurrensneutraliteten i landet.

Konkurrenskritiken är inte ny, utan har återkommit i olika skepnader genom årtionden tillbaka och då framför allt från arbetsgivarorganisationer. Vad vi idag borde ha jämfört med historien är mer kunskap, fler perspektiv och bättre förståelse för hur olika fenomen påverkar varandra. Av detta drar jag slutsatsen att det är farligt att tro att världen kommer att bli en bättre plats om vi slutar utveckla varor, tjänster och utbyten mellan människor.

 

Konkurrensneutralitet gör faktiskt världen bättre. Inte bara för dig som köper produkterna eller tjänsterna utan för alla. En skola tillverkad av arbete från ett land som har en sämre löner än en svensk byggarbetare men som genom avtal konkurerar med lika arbetsvillkor gör stor nytta. Någon skogsägare får avsättning för sina träd, någon fabrik kan ge arbete och inkomster åt en familj som befinner sig i fattigdom, anställda på transport- och logistikföretag både i Estland och Sverige kan förbättra sin tillvaro och kommer i sin tur att kunna lägga resurser på något som är viktigt för dem.

 

Allmänt kan man säga att vi utsätter allt mer tjänster för konkurrens, mer varumärken och mer immateriella värden. När Svenskt Näringsliv säger att det är bra att konkurrera så menar de inte att företagen i framtiden kommer att konkurrera på lika villkor. Utan företagen i landet kommer att konkurrera med framförallt billigare tjänster genom sämre arbetsvillkor.

 

Dessutom: sedan mitten av 1990-talet har vi i Sverige årligen ökat våra reallöner. Det är bara att glömma nu.

 

När mikrovågsugnen lanserades 1947 kostade den 3 000 dollar. Det var mer än en årslön för en amerikansk arbetare. Nu kan man köpa en mikrovågsugn för 499 kronor. Svenskt Näringslivs målsättning är att denna summa nu ska motsvara en årslön för svenska arbetare.

 

Min poäng är: Vi lyfter inte världen vidare till nästa nivå genom att sätta konkurrensneutraliteten ur spel. Företag och konkurrensneutralitet är inte problemet, utan en del av lösningen.

 

PS. Ett julklappstips för den som vill läsa mer om dessa intressanta frågor är häftet ”Kollektivavtal”, utgivet av fackliga organisationer eller boken är ”Löftet” skriven av Ingemar Göransson och Anna Holmgren.

Det var en gång en byggare som hette Bob och som hade ett jobb. Han gillade sitt jobb och var bra på det. Dessutom hade pojken en jättebra utbildning som var viktig för företaget där han jobbade och han kunde på olika sätt hjälpa till med att göra företaget lite bättre.

 

Nu var det vinter och det lackade mot jul. Byggare Bob frös i det kalla vintervädret, men han blev varm inuti när han tänkte på att han hade ett riktigt jobb, samtidigt som så många andra pojkar och flickor gick utan.

 

Men snart började det gå dåligt för företaget. De som bestämde över företaget sa att några anställda skulle tvingas gå hem och aldrig mer komma tillbaka. Och byggare Bob blev rädd för att han skulle behöva sluta. 

 

I landet där pojken bodde, förstår ni, fanns nämligen en konstig regel som sa att det inte spelar någon roll om företagen konkurrerade på lika villkor. Arbetsgivarnas egna organisation Svenskt Näringsliv, tyckte det var en bra regel, som innebar att utländska företag kom till Sverige och konkurrerade ut företag som följde kollektivavtal.

 

Byggare Bob fick tyvärr rätt. Även hans jobbarkompisar fick lämna sina jobb.

Det här, sade arbetsgivarorganisationen, var den mest rättvisa lösningen.

 

Byggare Bob däremot tyckte att det var jättedumt. Och istället för att glädjas åt julen och leta klappar till sina vänner lade han sig ned och grät. Nu skulle han inte få visa vad han gick för.

 

Som tur var hittade pojken snart ett nytt jobb. Men efter ett litet tag började också det företaget att gå dåligt på grund av att konkurrensneutraliteten satts ur spel. Och pojken fick sluta – igen.

 

Så kan det gå när man har dumma regler. Inte minst en som säger att det är okej att konkurrera på olika villkor.

Det var en gång en företagare som drev en liten fabrik. Där jobbade nästan alla som bodde i staden. I fabriken tillverkades en massa saker som människor hade nytta av och blev glada för. Saker som snart skulle hamna under granen, eftersom julen var i antågande.

 

Men i staden bodde en annan företagare som också ville tjäna pengar och som tyckte att den lilla fabriken var dålig, eftersom den gick med för lite vinst. Många sa till denne företagaren att han borde köpa företaget och investera i det och på det sättet göra att företaget gjorde större vinster. Men så sa inte Svenskt Näringsliv, de sa i stället; starta en egen fabrik och hyr in billig utländsk arbetskraft och konkurrera ut fabriken i staden.

 

Företagaren tyckte det lät som en bra idé. Sagt och gjort. Han började sälja sina saker jättebilligt tack vare de låga lönerna till affärerna och den lilla fabriken var snart utkonkurrerad.

 

Snart spred sig Svenskt Näringslivs idé och massa svenska företag blev utkonkurrerade på sin hemmamarknad på grund av att konkurrensneutraliteten hade satts ur spel. Allt medan sagofarbrorn Urban Bäckström skrockade förnöjt.

 

Vad som hände med dem i fabriken? Alla i fabriken blev arbetslösa och hade inte råd att köpa de jättebilliga sakerna trots att de var jättebilliga på grund av den pyttelilla ersättningen från a-kassan.