I dagens Svd sätter Lars Ohly ner foten och säger nej till politiska kompromisser med socialdemokraterna och miljöpartiet före nästa val. Ohly ska i stället satsa på eget partiprogram och samtidigt göra vänsterpartiet lite trevligare.

Den aktade Bo Krogvig, kommunikationskonsult på Springtime, och som har lett flera socialdemokratiska valkampanjer säger till tidningen att politiken avgör mer än trevligheten.

Därmed tolkar jag det som om vi drar samma slutsats med anledning av att jag i söndags kommenterade professorn i statsvetenskap Leif Lewins debattartikel i DN i samma dag. Politiken och hur den förmedlas avgör mer än partiföreträdarna i sig.

Just hur politiken förmedlas är av avgörande betydelse. Det såg vi inte minst i valrörelsen 2006 där Fredrik Reinfeldt var outstanding bäst på att prata utifrån människors vardag och målade upp en problembild och lösningar som gjorde att människor kunde känna igen sig.

Men det var hans sätt att förmedla politiken som vann röster, inte hans roll som partiledare. Eftersom han är partiledare blir exemplet något luddigt. Ett tydligare exempel på vad jag menar Marit Paulsen i EU-valet 1999 som höjde folkpartiet till nya och sedan dess aldrig uppnådda höjder.

Termer som problembild och lösningar är vanliga inom marknadskommunikationen, särskilt i samband med lanseringen av en ny produkt. Då gäller det att kratta manegen genom att måla upp en problembild mot det befintliga för att sedan kunna lansera sin egen produkt som ska svara mot just det problemet.

Om vi fortsätter att titta på politiken ur ett marknadskommunikativt perspektiv är kräftgången för de borgerliga partierna följden av ett av väljarna upplevt brott mot det erbjudande varumärket utlovade.

Tänk om Coca Cola-burken plötsligt skulle börja innehålla saft eller mjölk. Det är gott att dricka kallt men det var inte det jag lovades när jag köpte burken.

Den borgerliga regeringens läskburk innehåller i jämförelse med vad som förmedlades under valrörelsen något som kan liknas vid kallt blaskigt kaffe. Tro f-n att folk reagerar. Det var inte det som utlovades.

När Reinfeldt nu tvingas dra tillbaka förslagen om försämringar i sjukförsäkringen hade han och Husmark Pehrsson målat in sig i ett hörn, förtroendekapitalet rasar oavsett om man driver igenom förslaget eller inte. Politiskt är det dock helt omöjligt när motståndet i alla delar av samhället är kompakt.

Läs också min blogg Breven till Marlon.