Sedan mitten av september pågår en konflikt mellan Handels och butikskedjan Videomix som vägrar teckna kollektivavtal. Frida Risberg i Kristianstad är den 24-åriga ensamstående modern som strejkar för tryggare arbetsvillkor för alla som arbetar på Videomix. Nu stöttar fackförbundet Transport henne genom att varsla Ekdahls Åkeri som levererar varor till butikskedjan.

Frida Risberg och hennes fackförbund Handels kräver att alla som arbetar på Videomix ska omfattas av kollektivavtal. Den ensamstående mamman anser bland annat att alla anställda har rätt till ersättning för arbete på obekväm arbetstid.

Tyvärr har inte alla anställda inte det kurage som krävs för att stå upp mot en arbetsgivare som inte vill följa det som man kan tycka är de mest grundläggande rättigheterna. Det är till och med så att en majoritet av dem som arbetar på Videomix är inte med i facket och låter sig köpas av arbetsgivaren genom en närvarobonus.

När arbetsgivaren låter anställda som inte är med i facket arbeta bryts blockaden. Det har medfört att Handels har trappat upp konflikten med sympatiåtgärder från Axfood i Tyringe som kör godis till främst Videomix Syds centrallager. I fredags begärde Handels sympatiåtgärder även från Transport då man reagerar på att Videomix Syd tänker hitta en ny godisleverantör. 

Frida Risberg visar prov på en inre styrka som är beundransvärd, vacker. För mig kan TV4 lägga ned säsongens avsnitt av Idol 2007. Vinnaren är redan korad. Frida Risberg heter hon.

Videomix har 17 butiker i Landskrona, Kristianstad och Falkenberg.

Läs också:

Frida Risberg - en förebild som inte låter sig köpas

Finansinspektionen var stenhård i sin kritik mot Carnegie i fredags. Domen blev en sparkad ledning och böter på 50 miljoner kronor. Finansinspektionens skoningslösa vilja att upprätta ordning och reda skickar tydliga signaler till övriga bolag i finansbranschen. Domen borde också ge facken vatten på kvarnen för krav om tuffare straff för dem som bryter mot arbetsmiljölagen. Proportionerna i dagens lagstiftning talar ett tydligt språk till medborgarna:

Pengar är viktigare än livet.

Finansinspektionens hårda nypor mot Carnegie är rätt. Bolaget har på ett flagrant sätt brustit i övervakningen och bolagets vinst har kunnat manipuleras och blåsas upp med över 600 miljoner kronor. Det i sin tur har resulterade i en övervärderad aktie och att 175 miljoner kronor för mycket betalades ut till företagets anställda.

Men Finansinspektionens bötesbelopp och krav på hela bolagsledningens avgång väcker också frågor. Hur kommer det sig att vi i Sverige ser så mycket hårdare på när ett företag missköter mina pengar än när ett företag negligerar min arbetsmiljö?

Under 2006 föll 17 fällande domar i olika arbetsmiljömål. Exempelvis dömdes valsverkschefen för Outokumpu Copper Strip av hovrätten sedan en anställd skadat armen när han fastnade mellan ett band av kopparplåt och en roterande vals.

I ett annat fall dömde hovrätten vd:n som ansvarig efter att en anställd skadats av en kantpress. Vd:n hade heller inte underrättat Arbetsmiljöverket om en annan olika då en anställd föll från en stege och skadades.

I samband med en rivning av en byggnad i Finspång 2003 omkom en anställd. Den ansvarige dömdes i hovrätten.

I samtliga tre fallen utdömdes dagsböter. Mest fick vd:n där hovrätten skärpte tingsrättens dom från 40 dagsböter till 60 dagsböter.

Finansinspektionens rättmätiga kritik avsatte en hel ledning och utdömde tiotalsmiljoner i böter. Men fallet blottlägger också en skevhet som finns i lagstiftningen. Rimligen är det dags för en skärpning av straffen vid arbetsmiljöbrott.

Veckans märkligaste utspel kommer från IF Metall. I onsdags startade förbundet, helt självmant, ånyo en diskussion om jämställdhetspottens vara eller icke vara. I upptakten till avtalsrörelsen förlorade förbundet just denna diskussion och en del anseende i allmänhetens ögon. Det nya varumärket IF Metall släpades då under en månad i rännstenen. Frågan är vad IF Metall har att vinna på att starta en offentlig debatt om jämställdhetspotter igen – och med samma argument.

Inför avtalsrörelsen förra året samordnade samtliga förbund inom LO. Men samordningen satt hårt inne. De allra flesta förbunden uttryckte ett klart stöd för en satsning på en höjning av kvinnornas löner i förhållande till männens genom så kallade jämställdshetpotter. I korthet går modellen ut på att desto fler kvinnor inom en bransch ju högre pott. De extra pengarna kan användas i lokala förhandlingar för att få upp kvinnolönerna.

IF Metall motsatte sig potter av flera anledningar. En av de viktigaste var att även i branscher där andelen kvinnor är låg finns lågavlönade kvinnorna. Dessa kvinnor blir förlorare eftersom jämställdhetspotten i denna bransch blir liten.

En annan invändning förbundet hade var att om nu en jämställdhetspott fördelades till en bransch med många lågavlönade kvinnor fanns inga garantier att just de lägst avlönade kvinnorna fick pengarna. De påföljande lokala förhandlingarna kunde mynna ut i att pengarna i stället fördelades på de högst avlönade för att öka lönespridningen.

En säkrare modell var att höja lägsta lönerna för då garanterades samtliga lågavlönade – oavsett kön – att verkligen få del av pengarna, ansåg IF Metall.

Förbundets förnuftiga resonemang fick inget genomslag i media och den bild allmänheten fick på näthinnan av IF Metall var att förbundet var emot höjda kvinnolöner.

Och så sent som i onsdags uttryckte IF Metalls ordförande i Svenska Dagbladet sin frustration över att ständigt bli missförstådd och utpekad som en jämställdhetens motståndare.

– Ja, det här är förbanne mig omöjligt att diskutera utan att det blir så. Men vi säger det ändå, för vi känner att det är rätt.

IF Metall hade en tuff start på sin första avtalsrörelse men man har ändå inte lärt läxan; diskussionen om jämställdhetspottens vara eller icke vara ska ske i kulisserna. Förbundet har inget att vinna på att föra debatten offentligt.

Om man redan innan vet att det är omöjligt att föra denna diskussion offentligt utan att bli stämplad som kvinnomotståndare varför väljer man då att självmant att starta den debatten igen?

IF Metall har ännu inte offentligt kommenterat, eller reagerat på, den borgerliga regeringens tak på sjuklönen för dem som varit sjukskrivna i mer än ett år, ett förslag som är ett direkt angrepp på förhandlingsrätten. Med tanke på det blir deras utspel om jämställdhetspotten i 2010 års avtalsrörelse än märkligare.

I morgon är det en vecka sedan den borgerliga regeringen lanserade idén om att från och med årsskiftet stoppa möjligheten för långtidssjuka att med hjälp av avtalsförsäkringar, få mer än 75 procent av lönen när de varit sjuka i ett år. Mig veterligen är TCO:s ordförande Sture Nordh den ende inom hela fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen som över huvud taget har reagerat.  

Följande är hämtat från Ekot på Sveriges Radios hemsida:

– Möjligheten att komma tillbaka till ett jobb snabbare bestäms inte av att man får en sämre ersättning. Dessutom är det så att regeringen med det här förslaget bryter möjligheten för fackliga organisationer att träffa avtal för sina medlemmar.

– Det gör man genom att införa en lagregel som upphäver redan träffade överenskommelser om förbättringar av sjukförsäkringen.

Efter en vecka är detta den enda kommentar som hela fackföreningsrörelsen mäktat med att yppa om regeringens angrepp på förhandlingsrätten.

LO lyckades inte ens få ut ett pressmeddelande med en kommentar. Man kan undra om Landsorganisationen, eller något av de tillhörande förbunden, inte anser att frågan så pass principiellt viktig att den är värd att kommentera.

Centralt verkar frågan redan vara överspelad. Nu tjafsar istället förbunden inom LO om avtalsrörelsen 2010 ska innehålla krav om jämställdhetspotter eller inte.

Visst är det bra att ha framförhållning och lägga upp strategier inför framtiden. Men det hindrar inte någon facklig organisation från att reagera på det som händer här och nu.

Välkomna ner på jorden till år 2007. Det är dags att ta tag i den verklighet som gäller här och nu för era medlemmar. Försäkringar som medlemmarna betalat genom att avstå en del från löneutrymmet är på väg att stjälas från dem. I farozonen ligger både den förbättrade sjukförsäkring i form av Avtalsgruppsjukförsäkring, AGS och delar av Trygghetsförsäkring vid arbetsskada, TFA.

Man kan också tycka att anrika klubbar som exempelvis Volvo, Scania och SKF åtminstone skulle kunna få till ett uttalande. Men inte då. Det är tyst. Den som är tyst samtycker, brukar det heta.

Regeringens politik syftar till att få löntagarna att tiga på arbetsplatserna. Det verkar banne mig som om de lyckats tysta hela facket. En spark i arslet är vad ni behöver! Ryck upp er nu för fan och låt oss få se lite jävlar anamma!

I fredags kom Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, med siffror som visar att flykten från a-kassan fortsätter. Under augusti lämnade närmare 22 500 a-kassan. Totalt har nu drygt 324 000 övergivit arbetslöshetsförsäkringen i år.

Visserligen är trenden att massavhoppen minskar i antal för var månad som går. Men om takten från senaste kvartalet håller i sig dröjer det fram till nästa sommar innan flykten helt avstannat. Då har närmare en halv miljon löntagare lämnat a-kassan sedan toppnoteringen i september i fjol. Det motsvarar mer än var åttonde löntagare.

Bland de a-kassor som drabbats värst antalsmässigt återfinns Kommunal, Akademikerna, HTF, Sif och Hotell- och restaurang. Sammanlagt har dessa fem a-kassor tappat 141 000 medlemmar. Det motsvarar närmare 44 procent av dem som samtliga 35 redovisade a-kassor har förlorat.

A-kassor däremot klarat sig relativt hyfsat i jämförelse med alla andra är bland annat Hamnarbetarna, Lärarna och Finans- och försäkringsbranschen. Den förstnämnda har endast tappat sex medlemmar, vilket motsvarar 0,4 procent. Lärarna har förlorat närmare 6 500 medlemmar, vilket motsvarar 3,5 procent.

Det är en rejäl omskakning av ett av fundamenten på svensk arbetsmarknad som är en av grundfaktorerna i den svenska modellen. Orsaken som alla vet är framför allt den kraftigt höjda avgiften men även de försämrade villkoren i a-kassan.

För varje löntagare som lämnar a-kassan ökar vikten av att det finns ett kollektivavtal på arbetsplatsen.

När nästa lågkonjunktur sveper in över landet kommer svenska löntagare att få uppleva något som allt för många tagit för givet att vi aldrig skulle behöva vara med om. Pressen på sänkta löner kommer att bli oerhörd när löneskyddet i form av a-kassan är så pass kraftigt skadeskjuten som den är i dag. Även det skydd som finns i kollektivavtalet försvagas när allt fler löntagare nu även väljer att lämna facket.

Sedan drygt en vecka pågår en konflikt mellan Handels och Videomix Syd som finns i Landskrona, Kristianstad och Falkenberg. Trots idoga försök har arbetsgivaren vägrat att teckna kollektivavtal. Den 24-åriga Frida Risberg som arbetar på Videomix i Kristianstad, som nu själv agerar blockadvakt, är en hjältinna som står upp för det som hon anser är rätt trots att en majoritet av hennes arbetskamrater låter sig köpas med en närvarobonus.

Den 13 september satte facket arbetsplatsen i blockad. Det råder också total arbetsnedläggelse, det vill säga strejk bland de anställda som är med i facket. I går utökade så Handels konflikten ytterligare genom att lägga ett varsel som stoppar all godisleverans till videobutikskedjan.

Ägaren medger att han inte har betalat ut någon ob-ersättning men har i Sydsvenska Dagbladet hävdat att de anställda är nöjda med att få en grundlön som är ungefär i nivå med den som föreskrivs av kollektivavtalet.

Arbetsgivaren kontrar med att likna Handels arbetssätt vid maffiametoder och han har infört närvarobonus på tio kronor i timmen till de som arbetar trots strejken.

– Man kan ju undra vem som kör med maffiametoder, säger Frida Risberg till LO-tidningen och syftar på närvarobonusen.

Hon och fyra andra arbetskamrater är medlemmar i Handels och deltar i konflikten. Elva andra anställda deltar inte i konflikten och får därmed bonusen.

– Det känns för jävligt att jag löser deras villkor utan att få stöd, säger Frida Risberg till LO-tidningen.

Handels utreder nu närvarobonusen.

– Det här kan gränsa till en kränkning av föreningsrätten - att man hittar på saker för att straffa våra medlemmar, säger John Haataja, avtalssekreterare på Handels till Sydsvenska Dagbladet.

För Frida Risberg blir det att fortsätta att pälsa på sig och ställa sig utanför arbetsplatsen och förklara för kunder och förbipasserande varför konflikten genomförs, trots att hon känner sig utsatt och ovälkommen tillbaka till jobbet.

Lycka till Frida, du har mitt fulla stöd. För mig är du en hjältinna.

Så kom den till slut. Inbjudan från Svenskt Näringsliv till LO och PTK om samtal om hur spelreglernas på arbetsmarknaden kan stärkas. Ända sedan Almedalsveckan i somras då LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin väckte frågan om att se över huvudavtalet, det så kallade Saltsjöbadsavtalet från 1938, har frågan legat i luften.

I två månader våndades arbetsgivarorganisationen över LO:s invit. Svenskt Näringsliv har en tuff avtalsrörelse bakom sig. De hade nog också hoppats att regeringen skulle ändra uppfattning om konflikträtten och sluta upp kring deras krav. Men så är nu inte fallet.

Överläggningarna kommer med största sannolikhet att innehålla en rad frågor som parterna, utifrån olika intressen, vill föra in i samtalen. Las och konflikträtten är till synes givna frågor. Men rimligen vill både LO och PTK diskutera omställningsstöd vid rationaliseringar.

Kanske finns även intresse att försöka få till stånd en bred uppgörelse kring förebyggande arbetsmiljöarbete och forskning kring arbetsmiljön. Detta sedan regeringen lade ned Arbetslivsinstitutet vid halvårsskiftet. Störst vilja till en sådan diskussion har troligtvis LO.

Svenskt Näringsliv är också intresserade av att se över lönebildningen i stort. Vid avtalsförhandlingarna i våras ifrågasattes industriavtalet och industrin som lönenormerande bransch av en rad arbetsgivarorganisationer. Även flera fackförbund är purkna på industrins parter. Detta lär bli en mycket het potatis för förhandlarna att sätta tänderna i.

Att regeringen hittills inte öppnat dörren för lagändring är positivt. Inte bara ur aspekten att det leder till direkta försämringar. Det är för alla inblandade bättre om arbetsmarknadens parter kan förhandla fram villkor som kan gälla över den politiska mandatperioden. Men för det krävs äkta vilja från alla inblandade.

För LO är dagens inbjudan en delseger. Landsorganisationen kan nu få andrum från de opinionsbildande attacker som Svenskt Näringsliv bedrivet sedan i ett år tillbaka i frågan om konflikträtten.

Samtidigt som Svenskt Näringsliv har varit framgångsrika har LO inte haft god hand med media. Det yttersta beviset på det var blockaden av salladsbaren i Göteborg där facken rent medialt åkte på stordäng. Ett resultat av konflikten är bland annat att både centerns stämma och folkpartiets landsmöte nyligen antog förslag om inskränkningar i konflikträtten. Både mötena hänvisade till striden vid salladsbaren i Göteborg.

Men LO kan ändå inte blåsa faran över vad det gäller den politiska pressen. Det gör den först när ett avtal är undertecknat. Fram till dess gör nog LO bäst i att fundera igenom hur man ska kommunicera i samband med en konflikt redan före den har inträffat. Allra bäst vore om de fackliga organisationerna lade fast en långsiktig plan för hur man ska prata med omvärlden om konflikter över huvud taget.

Samma dag som regeringen aviserar försämrade villkor i a-kassan för deltidsarbetslösa öppnar Svensk Handels vd Dag Klackenberg för en dialog med motparten.

– Låt oss sätta oss ner och gemensamt se hur många som blir nödlidande på grund av ofrivillig arbetslöshet på deltid, säger han till Handelsnytt.

Dag Klackenberg planerar nu att bjuda in Handels till samtal om villkoren för förbundets 11 000 deltidsarbetslösa.

För ett år sedan fanns förslag framme från det regerande partiet om att lagstifta om rätten till heltid. Flera fackliga organisationer, däribland Handels, hade då i flera år försökt få arbetsgivarna till förhandlingsbordet för att lösa deltidsproblemet utan resultat.

Då motiverade arbetsgivarna sitt ointresse med att heltidsarbete inte passade inom alla branscher och att hela synsättet om rätten till heltidsarbete var bakvänt. Efterfrågan skulle styra arbetsgivarens behov att anställa på heltid.

I dag slår Dag Klackenberg upp dörren lika fast och bestämt som göken i gökuret när klockan slår hel timme.

Regeringens förslag om att begränsa deltidsarbetslösa rätt till ersättning till 75 dagar har gjort att maktpositionerna inför eventuella förhandlingar är de omvända i dag jämfört med ett år sedan.

Följaktligen är Handels i dag inte lika intresserade av att sätta sig i överläggningar.

– Varför sa de blankt nej till vårt avtalskrav att erbjuda rätt till heltid för de som vill, säger förbundsordförande Lars-Anders Häggström till Handelsnytt. 

Han stänger visserligen inte dörren för förhandlingar men är samtidigt skeptisk till en konstruktiv lösning på deltidsproblemet.

Om förhandlingar kan symboliseras i en kortlek avgör politiken färgen och valören på halva leken. Den nu förda politiken spelar arbetsgivarna rätt i händerna. Nu sitter de på trumffärgen.

P.S Den 20 september skriver Dagens Industri i sin nätupplaga ”Vinnaren har 50.000 mer efter Borgs budget”. Artikeln handlar vare sig om vanliga löntagare, arbetslösa eller sjuka.